"Life is just a big bunch of lies, disappointments and a never-ending belief that these are not true"

Skrev detta en gång på Twitter. Det passar in idag.
(www.twitter.com/triciajohansson)

Jag sitter och funderar.
Hur jag
fungerar.
Hur allting
har sin egen
Lag.

Jag sitter och funderar.
Hur du
passerar
in och ut
ur mitt liv
med fundersamma kliv.

(C) Tricia Johansson
www.poeter.se/sneakymasterwriter

I want a life with color, a life with more options than living or dying. A life with a meaning.

Nu har jag tagit min sömnmedicin och får därför släcka och säga godnatt. Pga konstanta mardrömmar och röst/syn hallisar som hälsar på när lyset är släckt så är sömn en obligatorisk pina.

Man kan ju inte direkt undgå att sova.

Visserligen är jag inte (och har aldrig varit) en modebloggare. Och det kommer jag inte bli då begreppet "mode" inte passar in någonstans i de kommande "outfit-inläggen". För det första gillar jag inte ordet "outfit" för det låter... vet inte, konstigt. Och mode är det väl knappast eftersom jag aldrig någonsin har haft på mig ett enda plagg som någonsin varit "inne" om det inte varit en ren slump.

Hur som helst kan ju valet av kläder vara lite kreativt. Och hösten är en bra årstid eftersom jag älskar baskers, knästrumpor, kängor, kappor och sånt. Och min blogg är ju rätt kreativ, så varför inte?

Här kommer dagens klädval. Inte jätteimponerande kreativt eller ens särskilt jättesnyggt, men det var det som det blev.

Detta har jag på mig:
Vita knästrumpor H&M, ca 179;-
Svarta tights Gina Tricot ca 99;-
Kängor från ?? (billigt varugus nånstans) mellan 200-300;- tror jag. De är rätt många år gamla och naturligt slitna.
Långärmad tjocktröja med luva ca 200;- Gina Tricot
Långt svart linne Gina Tricot ca 99;-
(Märks det att jag gillar Gina?)

Detta är en film jag gjorde i April 2012. Det var några veckor innan jag blev inlagd på vuxenpsyk i en månad och mitt liv efter detta med behandlingshem, vårdplaneringar och återfall började.

Jag fick en kommentar av några ungdomar som blev inspirerade och ville sprida videon. Till dem och alla andra: Sprid den så mycket ni orkar!

Här kommer den. Byten mellan texten är lite snabb, men hoppas ni ser vad det står, och berörs av den.

Tack för att ni tittar och delar den!

(Facebooksidan har adressen: www.facebook.com/triciajohanssonofficial så adressen i slutet av filmen stämmer inte. Gilla gärna, men gå in på rätt sida!)

Just nu består mina tankar mest av "jag hatar mitt liv". Det är i alla fall bättre än "jag vill dö" för det vill jag inte. Jag vill leva. Men bättre än så här.

Några ml flytande theralen blev lösningen efter att en personal frågat hur jag mådde. Mediciner löser alla problem. Enligt dem i alla fall. Har en äcklig eftersmak i munnen nu.

Jag gav ett förslag till en av de otrevligaste personalen att de borde ha knäckebröd eller nått vid sidan om maten. När maten är... Hm.. Mindre god? Så är det jobbigt att gå och vara hungrig. Maten är sjukt dålig här. Men det förslaget hamnade i papperskorgen utan ens någon eftertanke. De lyssnar inte på någons förslag till något. Hur som helst: jag fick ingen macka när jag frågade heller för de ska ätas vid frukost och kvällsfika. Detta är inget hem som de kallar det för hemma kan man äta mackor när man vill. Det är inte roligt att vara hungrig.

Jag ska börja köpa egen mat. För det får man. Undrar hur många kilo jag gått ner sen jag kom? Jag svälter ju inte ihjäl precis men detta är inte alls schysst!

Det är ju konstigt att kommunen ger mig bidrag för att betala rummet och maten men maten är under all kritik.

Min kontaktperson lovade att köra mig till affären igår men det blev inte av och inte idag heller. För er som ej vet så ligger stället på landet och jag kan inte vägen till affären då den är en bit bort och jag har tjatat flera gånger att de ska visa mig den så jag kan gå själv. Men icke.

Kommer jag inte iväg i morgon heller så ska jag faktiskt kräva att träffa chefen för boendet och antingen säga vad jag tycker om deras mat eller säga till dem att planera fasta dagar i veckan för att jag ska kunna handla. För detta är inte okej!

Jag har varit nära gråten hela dagen.

Längtat efter att klockan ska bli 14:00 hela morgonen.

...med nya möjligheter.

Min morgon har varit helt okej i övrigt. Mitt "standardmående" brukar vara lite likgiltigt men idag kändes det annorlunda: jag kände mig glad!

Förresten har kallelsen till psykistriska öppenvårdsmottagningen kommit och jag har fått tid till min diagnosutredning om en vecka! Snabbt för att vara psykiatrin.

...för nu går internetet lite men weebly öppnas inte utan laddar och sen försvinner. Appen fungerar... Är det inte det ens så är det det andra!