Lugnande

Just nu består mina tankar mest av "jag hatar mitt liv". Det är i alla fall bättre än "jag vill dö" för det vill jag inte. Jag vill leva. Men bättre än så här.

Några ml flytande theralen blev lösningen efter att en personal frågat hur jag mådde. Mediciner löser alla problem. Enligt dem i alla fall. Har en äcklig eftersmak i munnen nu.

Jag gav ett förslag till en av de otrevligaste personalen att de borde ha knäckebröd eller nått vid sidan om maten. När maten är... Hm.. Mindre god? Så är det jobbigt att gå och vara hungrig. Maten är sjukt dålig här. Men det förslaget hamnade i papperskorgen utan ens någon eftertanke. De lyssnar inte på någons förslag till något. Hur som helst: jag fick ingen macka när jag frågade heller för de ska ätas vid frukost och kvällsfika. Detta är inget hem som de kallar det för hemma kan man äta mackor när man vill. Det är inte roligt att vara hungrig.

Jag ska börja köpa egen mat. För det får man. Undrar hur många kilo jag gått ner sen jag kom? Jag svälter ju inte ihjäl precis men detta är inte alls schysst!

Det är ju konstigt att kommunen ger mig bidrag för att betala rummet och maten men maten är under all kritik.

Min kontaktperson lovade att köra mig till affären igår men det blev inte av och inte idag heller. För er som ej vet så ligger stället på landet och jag kan inte vägen till affären då den är en bit bort och jag har tjatat flera gånger att de ska visa mig den så jag kan gå själv. Men icke.

Kommer jag inte iväg i morgon heller så ska jag faktiskt kräva att träffa chefen för boendet och antingen säga vad jag tycker om deras mat eller säga till dem att planera fasta dagar i veckan för att jag ska kunna handla. För detta är inte okej!

Jag har varit nära gråten hela dagen.