Det känns så konstigt att min glada farfar inte finns längre. Han gick bort runt 6-tiden på eftermiddagen idag, den 18 augusti 2012. En dag jag aldrig kommer glömma.
Min farfar blev hela 90 år! Tills för ca 3 år sedan var han en fiffig, uppfinningsrik, skämtande och oerhört envis liten farbror. Han var väldigt liten man, kort var han, när han var som längst nådde han knappt 1,65cm! Han var väldigt energisk och otroligt viljestark! Jag har aldrig mött en människa med så starka åsikter men med ett öppet och glatt hjärta!
Han kunde bli så arg på orättvisa och korkade människor. Hans favorituttryck för att beskriva sådana var "sådant småaktigt folk!". Han hade en så otroligt udda personlighet!
När han var barn så var han en riktig liten Emil i Lönneberga, med ständiga bus och påhitt!
Farmor och farfar träffade varandra på frälsningsarmen, och det allra första han sa till farmor var denna mening när de stod i köket: "diskar du, så torkar jag!"
Han blev otillgänglig för ca tre år sedan när hab inte längre orkade komunicera med oss. Han blev rullstolsburen och kunde inte längre klara sig själv. Den goa och personlighetsstarka farfar jag var van vid var som bortblåst. Han hade glömt bort vem jag var, och det tog mig otroligt hårt!
Idag, den 18/8-2012 somnade han in på sjukhuset efter ca 1,5 veckor av kämpande. Pappa hade hälsat från mig och min syster och sagt att vi älskar honom. Han mumlade tyst och nästan ohörbart: "jag med.."
Vila i frid min älskade farfar! Du finns i himlen och du har det bra nu... Vi ses!
Jag älskar dig, nu och för alltid!
Kram Trichia'
Min farfar blev hela 90 år! Tills för ca 3 år sedan var han en fiffig, uppfinningsrik, skämtande och oerhört envis liten farbror. Han var väldigt liten man, kort var han, när han var som längst nådde han knappt 1,65cm! Han var väldigt energisk och otroligt viljestark! Jag har aldrig mött en människa med så starka åsikter men med ett öppet och glatt hjärta!
Han kunde bli så arg på orättvisa och korkade människor. Hans favorituttryck för att beskriva sådana var "sådant småaktigt folk!". Han hade en så otroligt udda personlighet!
När han var barn så var han en riktig liten Emil i Lönneberga, med ständiga bus och påhitt!
Farmor och farfar träffade varandra på frälsningsarmen, och det allra första han sa till farmor var denna mening när de stod i köket: "diskar du, så torkar jag!"
Han blev otillgänglig för ca tre år sedan när hab inte längre orkade komunicera med oss. Han blev rullstolsburen och kunde inte längre klara sig själv. Den goa och personlighetsstarka farfar jag var van vid var som bortblåst. Han hade glömt bort vem jag var, och det tog mig otroligt hårt!
Idag, den 18/8-2012 somnade han in på sjukhuset efter ca 1,5 veckor av kämpande. Pappa hade hälsat från mig och min syster och sagt att vi älskar honom. Han mumlade tyst och nästan ohörbart: "jag med.."
Vila i frid min älskade farfar! Du finns i himlen och du har det bra nu... Vi ses!
Jag älskar dig, nu och för alltid!
Kram Trichia'
R.I.P Knut Arne Vilhelm Johansson. *1922-+2012
RSS Feed