Låter detta komiskt? Troligtvis, men livets begränsningar ÄR komiska när man är funktionell nog att leva ett friskt liv men ändå bara förtjänar en jävla sten!

När de vänder sig om och går
och jag ingen hjälp får
men ändå frågar hur jag mår
när de ser att jag fäller en tår
men ändå aldrig förstår?

De tror att jag har Schizofreni och inte Bipolär. Ändå vill de inte utreda mig trots att medicinerna och hela mitt framtida liv hänger på vilken behandling jag får, då det är HELT olika mediciner/vård för dessa två enskilda diagnoser. Det vill säga om jag någonsin ens kommer LEVA ett bra liv, eller helt enkelt gå under. Mitt liv styrs av mina demoner, röster och personligheter. Det hänger på liv och död här - men den enda som vet om det är jag själv, och min röst väger mindre än de som bestämmer över något som ska vara MITT liv!

Att Sveriges nya prinsessa fick dopgåvor för flera tusen kronor av regeringen är för mig helt obegripligt när psykiatrin brister, och psykisk sjukdom är en av de största folksjukdomarna i samhället idag! Inte mindre än 1 av 4 personer lider av någon typ av psykisk ohälsa!

Kommunen betalade för platsen på behandlingshemmet men inte för behandlingen...

HUR TÄNKER DE EGENTLIGEN?!

Alla tycker att det är fel. Det finns inte många som tycker att psykiatrin är okej, tillräcklig eller ens GODTAGBAR! Ändå agerar ingen.

De säger att jorden har levt halva sitt liv. Men om människans släkte kommer följa med är faktiskt inte helt säkert. Allt fler dör av samhällets orättvisor!

Det räcker inte med att säga att det behövs en förändring. Det måste ske en förändring också! Mindre pengar till ytligheter och mer till vården - det är trots allt psyket som får människan att ens fungera! Utan en frisk hjärna, kan inte kroppen fungera. Inte ens om man har 2000 sagoböcker. Eller en ny motorväg. Inte ens om man har en ny elekronikpryl! (Otroligt va? Materiella saker löser ju ALLT!...)

Att fler och fler insjuknar är inte ett frågetecken som alla hela tiden bölar om.
"Allt fler ungdomar blir skoltrötta!"
"Allt fler sjukskriver sig för att de gått in i väggen!"
"Statistiken för självmord ökar!"
"Hälsan sjunker!"
"Vaaad beror det på???"

Jag är inte Einstein, men jag begriper att det beror på pengar och prioriteringar. Under mötet idag (hade ett möte med kommunen och chef för behandlinghemmet), fick jag reda på att de inte betalat för behandlingen, inte talat om exakt vad detta är för ställe "är detta ett gruppboende eller behandlingshem?", de hade inget svar alls. Om jag lyckats fatta rätt så är det inget av det.

Hur som helst så sitter jag här och känner mig helt jävla sviken. Sviken av de som hela tiden gett mig ett hopp för att sedan släcka det igen. Och så blir det gång på gång.

"Åh, ÄNTLIGEN får jag hjälp!"
och några veckor senare:
"Skit samma.."

Tänker de som bestämmer i samhället efter lite grann så är det ingen gåta varför människor mår dåligt. Tänker de efter så är det bättre att försöka satsa på människors hälsa på jorden istället för att utforska liv på mars eller fundera efter slutet av oändligheten.

Om politiker och chefer inte kan komma på det själva (att hela skiten handlar om hur pengar används) så börjar jag bli orolig för dem istället. Och i så fall är det inte heller nödvändigt att forska om rymden eftersom de inte ens har kunskap att avsluta arbetet med att lägga pengar på folks hjärnor istället.

Sök svar på befolkningens överlevnad, eller ge de finare folket saker, leta liv på andra planeter, eller fortsätt utveckla en iPhone 6. Det spelar ingen roll, om de väljer de senare alternativen kommer människosläktet ändå dö ut.

(Prylarna har isåfall inga ägare... Hemskt va?)

Ciao,
Tricia.

Föräldrars kärlek övervinner allt!

Livet är aldrig enkelt
det kommer aldrig nånsin vara lätt
Men där emot kan man försöka,
att hitta en lösning på enklaste sätt

Livet kommer aldrig bli felfritt
hur mycket man än det vill,
det viktiga är hur man hanterar problemen,
för tiden kommer aldrig stå still.

Men när jag funderar på detta ovan
så undrar jag 'ska dessa råd komma från mig?'
när jag fortfarande trampar på samma ställe
hur kan detta komma sig?

När jag tänker på livet och döden
när att somna in är det enda jag vill
så vill jag ändå inte kasta bort livet
när jag faktiskt av kärlek blev till.

Kärlek av en förälder är alltid äkta
för saken är ju faktiskt den
När de vädjande ber mig stanna
blir svaret 'okej, jag försöker igen'.

Nu har mamma och Maria hämtat mig från Skämnings och vi är på väg till stenungsund. Skönt att träffa familjen igen!

/Tricia

Jag ser att det är rätt många läsare på bloggen. I alla fall runt 100/dag. Jag räknade ut att förra månaden hade jag över 1300 besökare.

Ett tips vore att "gilla" på Facebooksida, om ni har facebook. Då får ni en massa nyheter och "extramaterial" eller vad man nu ska säga.

Synd att jag bara har 50 "gillningar". Skulle vara roligt om fler gillade. För om så många besöker bloggen så kan den väl inte vara helt värdelös..?

Så gilla nu'rå! Om inte annat så för att visa om du tycker om (ja, gillar!) bloggen<3

Adressen är: www.facebook.com/triciajohanssonofficial
(klicka på länken ovan, eller bilden nedan!)

Idag mådde jag skit (igen) och den där otrevliga personalen jag skrev om tidigare satt vid datorn när jag knackade på.
- IDAG måste jag faktiskt prata med någon!
- Du kan prata med din kontaktperson.
- Hon är ju ute nu!

Jag blev så irriterad att jag fortsatte rätt brutalt:
- Jag har mått sämre än på väldigt länge! Självmordstankar och självskadesuget är jättejobbigt idag! Hade jag haft en snara hade jag hängt mig...

Det sista fick henne att spärra upp ögonen. Måste man vara halvdöd innan någon reagerar?
- Jag ska prata med en av sjuksyrrorna, för jag tror knappast du vill prata med mig, svarade hon och gick iväg.

När hon kom tillbaka log jag ett pillemariskt leende och sa:
- Du säger att jag inte vill prata med dig, men du, jag tror faktiskt det är tvärtom...

Hon blev rätt ägd där. Tur att jag fick prata med min kontaktperson till slut. Inte för det blev mycket bättre men...

Kanske entligen inte är så mycket för världen men 28 september hade jag 114 unika besök, och idag (hittills) 105 stycken. Inte mycket för en annan, men mycket för mig :)