Vi kan bli så jäääävla förbannade, ursinniga, galna och gå varandra på nerverna ibland. Jag råkade t.o.m säga upp kontakten med min sötnos i ren frustration på henne... Men vad vore livet utan min lilla, söta Maddemoj??! Inget liv alls! Trots att det är nästan 5 år mellan oss är vi lika gamla i hjärtat och hjärnan... Vi ser ganska jämnåriga ut och ser mer ut som kompisar på stan. Vi har inga gemensama drag alls, men systersksapet överväldigar min (ibland) svartsjuka på hennes vackra utseende, popularitet bland både vänner och pojkvänner... Men det spelar ingen roll om hon har miljoner vänner och hittar killar, vårat systerskap kommer inte emellan! Jag kan säkert göra mig populärare än jag är bara jag försöker... Men hur sociala vi än är på olika håll - "vänner kommer och går, men systrars kärlek består!". Vi är systrar hela livet, med eller utan popularitet!
Jag har lärt mig svälja svartsjukan och istället vara glad för att hon är just MIN lillasyster! Jag är väldignad! Tack, Gud, för att hon blev just MIN lillasyster!
Utan Madde - ingen Tricia!
Du räddade livet på mig bara genom tre ord: jag älskar dig!