Ska försöka måla ett grupporträtt av mig, mamma och pappa. Vet inte om bilden ser bra ut i datorn nu för den är uppladdad med min mobil.

Denna skiss är dock ingen strävan efter att få det naturtroget som ett foto.
/Tricia

Med nya möjligheter. Och besök av pappa och syster.

/Tricia

Det har tänts ett nytt ljus för mig. Och det är helt och hållet min mammas förtjänst! Idag, för typ någon kvart sedan (klockan är 13:50 nu), så ringde en psykolog/terapeut/annan psykiatrisk person, och berättade att de haft ett möte om min utredning och att de kommit fram till att den bör göras! Hon sa att det skulle komma en kallelse inom en månad!

Mamma, om inte du hade pratat och stått på dig när du ringde henne så hade de aldrig tagit så allvarligt på det. Så allvarligt som det FAKTISKT ÄR, och som de faktiskt själva också ansåg. De kommer därefter påbörja en utredning, och det har de LOVAT. Det är FASTSPIKAT. Hade du inte varit så jäkla envis, bestämd och kämpat för att din dotter skulle få det bästa hon kan få, så hade de aldrig ringt redan dagen efter och berättat att de tänker göra detta.

Utan min mamma hade jag inte stått här, jag hade inte levt.

Tack för att jag finns och att du, pappa och Madde fortfarande tror på mig, även när jag inte gör det själv!

Skickar en puss till min familj!

Föräldrars kärlek övervinner allt!

Livet är aldrig enkelt
det kommer aldrig nånsin vara lätt
Men där emot kan man försöka,
att hitta en lösning på enklaste sätt

Livet kommer aldrig bli felfritt
hur mycket man än det vill,
det viktiga är hur man hanterar problemen,
för tiden kommer aldrig stå still.

Men när jag funderar på detta ovan
så undrar jag 'ska dessa råd komma från mig?'
när jag fortfarande trampar på samma ställe
hur kan detta komma sig?

När jag tänker på livet och döden
när att somna in är det enda jag vill
så vill jag ändå inte kasta bort livet
när jag faktiskt av kärlek blev till.

Kärlek av en förälder är alltid äkta
för saken är ju faktiskt den
När de vädjande ber mig stanna
blir svaret 'okej, jag försöker igen'.

Nu har mamma och Maria hämtat mig från Skämnings och vi är på väg till stenungsund. Skönt att träffa familjen igen!

/Tricia

Igår kom mamma och Mats på besök. Hemmet ligger lite utanför Jönköping litegrann på landet, så de var typ 45 minuter försenade pga att Mats inte hade varit här tidigare och mamma har ett dåligt lokalsinne.

Men så kom de fram, och mamma hade i vanlig ordning med sig halva sitt kök: frukt, tallrikar, mat, chapati (indiskt bröd), och en liten present med ett armband och en ring. Söta mamma, det behövs inte så mycket! Hon är så gullig och gör hela tiden sitt bästa. Mats är också så himla go, han kör hit och hälsar på. Inte många "bonuspappor" gör så för sina "bonusbarn". Jag älskar er!

Sedan åkte vi in till Jönköping och efter mycket letande hittade vi ett köpcenter. Vi åt sedan på Indisk restaurang. Det var indiska musikvideos på deras TV, och mamma frågade servitören (på skämt) om han kunde sätta på en video med en indisk artist hon kände till (fast som hon inte egentligen "gillade"), och skämdes sen för att det var den artisten som redan var på TVn. Söta mamma... Det är ibland svårt att ta henne på allvar när hon är så där rolig och sedan försöker prata "allvar" typ "Tricia, du måste säga till läkaren att ändra din sömnmedicin, du måste sova, det är såååå viktigt" och sedan "Du äter för lite! Du kanske blev påverkad av järntabletterna? Det måste du säga!", och ännu lite senare "Ät nu ordentligt, du äter ju inget?". Och några minuter innan så hade hon blivit "rädd" för en rulltrappa för att hon tidigare försökt gå upp i den som gick ner, snubblat på sina skor osv. Hon är som en liten flicka<3

När vi gick in på Expert, så började mamma och Mats kolla på en minihögtalare och då slog det mig att jag sagt att önskade mig en dator i födelsedagspresent och sa då lite halvhjärtat att jag skulle kolla på olika datorer. Jag babblade också att min kontaktperson också hade haft en Compaq och att batteriet smällt, och att det kanske var därför min var dålig osv osv. Mats som är elektriker såg fundersam ut och undrade vart hon hade haft datorn. "Har hon haft den i knäet? Eller sängen? Datorer nu för tiden har fläkt och den kan blåsa varm luft om den står mot tyg..", eller nått i den stilen. Då slog det mig "åh fan! Jag sitter ju alltid i sängen med datorn... Haha, var det sååå enkelt?", och jag hoppas att det är lösningen.. Just nu har jag i alla fall datorn på en trästol och den funkar än så länge...

Och så den eviga sömnmardrömmen.. Kanintesovakanintesovakanintesova... Personalen gav upp 4 gånger i morse med att få upp mig. Jag somnar alltid vid 04 och det är tortyr att kravla sig upp ur sängen.. Trots mammas roliga tendenser att prata allvar efter hennes komiska händelser så har hon ju rätt: jag MÅSTE säga till att Stilnoct fungerar ljusår mycket bättre än Imovane som inte funkar alls...

Jag märker att mitt rum börjar bli mer personligt, i och med det mer, vad en socialarbetare kallade "levande" (hon menade "stökigt"). Min kontaktperson har sagt inte sagt något än, men jag märker att hon kollar lite menande runt sig när hon är här inne... Det är väl egentligen inte sååå farligt?

/Tricia

Fan vad jag hatar egoism och nonchalans hos människor som jag bryr mig om. Ska inte skriva ut för hela världen om problemet med min syster, men jag vill bara säga att jag är så himla besviken över faktumet att min flyttfest blev ett jävla fiasko med hennes ego med att bjuda in en vän till MIN fest och inte ens säga hej eller ens delta förutom vid måltiderna... Det var flera veckor sen men idag brakade det löst för att jag inte ville gå på bio. Jag sa inte fören nu vad jag tyckte men fick återigen samma nonchalans och orden "du kan ju inte säga att jag inte umgås med dig ifall du inte går med...". På hennes villkor eller? Nu försvann mitt sista tålamod...

Jag har bestämt mig att inte ta åt mig. Jaf ska leva MITT liv på MINA villkor och ignorera folk som får mig att må dåligt.

/Tricia.

Min syster och jag har skapat en blogg tillsammans i samband med att jag flyttar. För att uppdatera tillsammans vad vi gör. Det kanske låter som ett deprimerande bloggnamn, men vår kategori på bloggen är faktiskt HUMOR! Vår ambition är att skriva positiva och onödiga saker i den här helt "osammanhängande" blogg. Läs mer här:

sistersofdistance.blogg.se

/Trichia L.

Min flyttfest har börjat!

/Trichia L.

Mamma har ordnat en liten fest för släkten innan jag flyttar till gruppboendet om ca 1,5 vecka! Indisk släkt räknas som nära familj. Kusiner, moster, morbror... I sverige är det lite stelare känns det som. Här är alla en del av en stor och stöttande familj!

Tack allihop!
Love ya!

Trichia L.